Söndagsångest

Tror jag tog mig vatten över huvudet när jag sa att jag skulle köra en helg som jag gjorde i min ungdoms dagar... När helgen började på onsdagar. Jag är helt trasig. Magen värker. Hjärtat skriker. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Grädden på moset måste ju vara ångesten. Varför vet jag väl egentligen inte. Jag älskar ju dekadensen den här typen av liv osar. Det är lika kul varje kväll. Men mitt i mellan drinkarna, kan nykterheten dock göra sig läskigt påmind, skärvor av det jag trodde var bra river sönder mitt inre. Jag blir konsumerad. Ändock, bitterljuvt. Man blir smärtsamt medveten om att man lever. Skål.