Åldersångest?

Kunde inte skriva något alls igår när jag kom hem, var alldeles för uppspeedad för det. Underbara nyheter kantade kvällen hos Cassie. Vi hade Idol-warm up igår nämligen och alla söta tjejerna var där (precis som under gymnasietiden). Några som man träffar nästan dagligdags och några man träffar mer sällan. Innan vi ska gå hem så hör jag någon säga: "Nej, vänta. Jag vill berätta något." Det ilade till lite i mitt hjärta och jag tänkte, jaha ännu en förlovning. Aldrig kunde jag anat att något så stort var på gång. "Jag är gravid. Jag och C ska bli föräldrar i mars." Och jag fällde en glädjetår. GRATTS älskade ni. När jag sen satt på tunnelbanan så fick jag faktiskt lite ångest när jag började fundera... Herrejösses, när blev folk i mitt liv bli så barnsugna, giftasgamla och vuxna? Tycker att det bara ploppar ut barn till höger och vänster, folk förlovar sig, köper lägenhet tillsammans med pojkvännen, jag bokar en resa utomlands helt ensam, ja gud vet allt. Vi börjar bli vuxna nu, vare sig vi vill eller inte. Lite spännande, men ändå så läskigt. Speciellt med tanke på att jag inte är där än, inte på långa vägar.