Oktober?

Hur hamnade vi helt plötsligt i denna ruskiga månad? Jösses, tror aldrig tiden har gått så fort förut. Från 20 plusgrader efter Cypern till polarvindar på bara några veckor. Deppigt. Det måste ni ju hålla med om, att sju månaders stundande vänta på lite värme och solsken är just det, deppigt. Hu. Och jag som vägrar inse. Att sommaren är över. Till och med sensommaren. Nu är det HÖST. Och jag krigar fortfarande med öppet fönster på nätterna. Vägrar sätta på elementen, fastän det är ungefär tio grader för kallt i min lägenhet.

Är det bara i min mage som det bubblar av oro och hjärnan snurrar av tankar på hur vintern ska klaras av och hjärtat som bara saknar och saknar? Tell me, hur överlever man? Inte bara en vinter, utan ett helt liv som bara svischar förbi utan närmare eftertanke. Men nog kan det vara mysigt också. Tillsammans med någon (någon som inte riktigt existerar i mitt liv då, men anyhow). Eller jo, du existerar ju, men inte tillsammans med mig. Jag sa ju NOG. Det är bara det att den där jäkla saknaden gnager hål i min mage. Sen är det rastlösheten. Och så lite längtan. Att du ska vara här och värma mina frusna händer när jag röker halvnaken om nätterna. Usch, det är mycket nu. Imorgon är det fredag. Friday I'm in love, right?